Älskade och saknade wilma

 
Det är helt sjukt hur man kan fästa sig vid en hund så hårt. Det är snart ett år sedan Wilma lämnade oss för hund himlen, men än idag är det som en klump i halsen  när jag tänker på henne: Hon var den underbaraste och snällaste hunden jag någonsin träffat. Hon skulle inte göra en fluga illa. Hon var verkligen som en bästa vän som också gick en på neverna ibland, men de är så de ska vara. Hon var helt perfekt och var alltid glad. Hon förgyllde även den sämsta dagen med hennes svans som bara gick fram och tillbaka och hennes nyfikna ögon när det var matlagning på gång, när hon kom springades bakom mig i skogen så man nästan ramlade för hon var så glad. Jag saknar det så otroligt mycket det går inte att beskriva. 
 











Kom ihåg mig?
Anna 17år, Kiruna/Umeå